13 När Daniel hade förts till kungen tog kungen till orda: ”Är du Daniel, en av de judiska fångarna som min far kungen förde hit från Juda?
14 Jag har hört talas om dig, att gudars ande bor i dig och att du visat dig ha insikt och förstånd och utomordentlig vishet.
15 Nu är det så att de vise och besvärjarna har förts hit till mig för att läsa denna skrift och tyda den för mig, men de kan inte tyda den.
16 Men om dig har jag hört att du kan ge tydningar och reda ut problem. Om du kan läsa skriften och säga mig vad den betyder ska du bli klädd i purpur, få en guldkedja runt din hals och styra som den tredje i mitt rike.”
17 Då sade Daniel till kungen: ”Du kan behålla dina gåvor och ge dina belöningar åt någon annan. Jag ska ändå läsa skriften för kungen och ge tydningen.
18 Åt din far Nebukadnessar, o konung, gav den högste Guden rike och storhet, ära och härlighet.
19 Inför den storhet som Gud gav honom darrade människor av alla folk, stammar och språk i skräck för honom. Vem han ville dödade han, och vem han ville lät han leva. Vem han ville upphöjde han, och vem han ville ödmjukade han.