17 Hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull.
18 Min Gud, vänd ditt öra hit och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. För det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner.
19 O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja. Det är för din egen skull, min Gud, för din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn.”
20 Jag fortsatte tala och be och bekänna min synd och mitt folk Israels synd, och kom inför Herren min Gud med min förbön för min Guds heliga berg.
21 Medan jag ännu talade i min bön kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag hade sett förut i min syn. Det var vid tiden för kvällsoffret.
22 Han undervisade mig och sade till mig: ”Daniel, jag är utsänd för att ge dig insikt och förstånd.
23 Redan när du började be gick ordet ut, och jag har kommit för att berätta det för dig, för du är högt älskad. Så ge akt på ordet och förstå synen: