7 Mose var hundratjugo år när han dog. Hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen.
8 Israels barn sörjde Mose på Moabs hedar under trettio dagar. Sedan var gråtens dagar i sorgetiden efter Mose slut.
9 Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, eftersom Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose.
10 I Israel uppstod ingen mer profet som Mose, som Herren kände ansikte mot ansikte –
11 inte om man tänker på alla de tecken och under som Herren sände honom att göra i Egyptens land för farao och alla hans tjänare och hela hans land,
12 och på all den väldiga kraft och alla de stora och förunderliga gärningar som han gjorde inför hela Israel.