1 När David blev gammal och mätt på att leva, gjorde han sin son Salomo till kung över Israel.
2 Han samlade Israels alla furstar, så också prästerna och leviterna.
3 De leviter som var trettio år eller äldre blev räknade. Deras antal var allt som allt 38 000 män.
4 ”Av dessa”, sade han, ”ska 24 000 leda arbetet vid Herrens hus och 6 000 vara förmän och domare,
5 4 000 ska vara dörrvakter och 4 000 ska lovsjunga Herren till de instrument som jag låtit göra för lovsången.”
6 David delade in dem i avdelningar efter Levis söner, Gershon, Kehat och Merari.
7 Till gershoniterna hörde Ladan och Shimei.
8 Ladans söner var Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel, tillsammans tre.
9 Shimeis söner var Shelomit, Hasiel och Haran, tillsammans tre. Dessa var huvudmän för Ladans familjer.
10 Shimeis söner var Jahat, Sina, Jeush och Beria. Dessa var Shimeis söner, tillsammans fyra.
11 Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeush och Beria hade inte många söner. Därför fick de utgöra endast en familj, en ordning.
12 Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans fyra.
13 Amrams söner var Aron och Mose. Aron blev tillsammans med sina söner för evigt avskild och helgad till det allra heligaste, till att för evigt tända rökelse inför Herren och tjäna och välsigna i hans namn för evigt.
14 Men gudsmannen Moses söner räknades till Levi stam.
15 Moses söner var Gershom och Elieser.
16 Gershoms son var Shebuel, huvudmannen.
17 Eliesers son var Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga andra söner men Rehabjas söner var mycket talrika.
18 Jishars son var Shelomit, huvudmannen.
19 Hebrons söner var Jeria, huvudmannen, den andre Amarja, den tredje Jahasiel, och den fjärde Jekameam.
20 Ussiels söner var Mika, huvudmannen, och den andre Jishia.
21 Meraris söner var Mahli och Mushi. Mahlis söner var Eleasar och Kish.
22 När Eleasar dog lämnade han inga söner efter sig utan endast döttrar. Söner till Kish, deras kusiner, tog dem till hustrur.
23 Mushis söner var Mahli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.
24 Dessa var Levi barn efter deras familjer, huvudmännen för familjerna, de som mönstrades. Varje namn räknades särskilt och varje person för sig, de som kunde utföra sysslor vid tjänstgöringen i Herrens hus, nämligen de som var tjugo år eller äldre.
25 David sade: ”Herren, Israels Gud, har låtit sitt folk komma till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid.
26 Därför behöver inte leviterna längre bära tabernaklet och alla redskap till tjänstgöringen i Herrens hus.”
27 Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen av Levi barn de som var tjugo år eller äldre.
28 Deras uppgift var att stå till förfogande för Arons söner vid tjänstgöringen i Herrens hus. De skulle ta hand om förgårdarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tjänstgöringen i Guds hus,
29 vare sig det gällde skådebröden, det fina mjölet till matoffret, de osyrade tunnkakorna, plåtarna, det hopknådade mjölet eller alla rymdmått och längdmått.
30 Varje morgon skulle de tacka och lova Herren och likaså varje kväll.
31 De skulle hjälpa till vid alla brännoffer åt Herren på sabbaten, vid nymånaderna och vid högtiderna, så många som det var bestämt och som det var föreskrivet för dem, alltid inför Herrens ansikte.
32 De skulle ta ansvar för uppenbarelsetältet och det heliga och sina bröder, Arons söner, i tjänsten vid Herrens hus.