2 Kung David steg upp från sin plats och sade: ”Hör mig, mina bröder och mitt folk! Jag hade själv tänkt att bygga ett hus som viloplats för Herrens förbundsark och fotpall för vår Gud, och jag gjorde förberedelser för byggnadsverket.
3 Men Gud sade till mig: Du ska inte bygga ett hus åt mitt namn, för du är en stridsman och har spillt blod.
4 Ändå utvalde Herren, Israels Gud, mig ur hela min fars hus till att vara kung över Israel för alltid. Han utvalde Juda till furste och i Juda hus min fars hus, och bland min fars söner hade han behag till mig och gjorde mig till kung över hela Israel.
5 Bland alla mina söner – för Herren har gett mig många söner – utvalde han min son Salomo till att sitta på Herrens kungatron och regera över Israel.
6 Han sade till mig: Din son Salomo är den som ska bygga mitt hus och mina förgårdar, för jag har utvalt honom till min son, och jag ska vara hans far.
7 Jag ska befästa hans kungamakt för evigt, om han står fast vid att följa mina bud och föreskrifter, som han nu gör.
8 Nu säger jag inför hela Israel, Herrens församling, och inför vår Gud som hör det: Håll fast vid alla Herren er Guds bud, och följ dem noga så att ni får besitta det goda landet och lämna det i arv till era barn efter er till evig tid.