1 Hanna bad och sade: ”Mitt hjärta fröjdar sig i Herren,mitt horn är upphöjt genom Herren.Min mun är vidöppen mot mina fiender,för jag gläder mig i din frälsning.
2 Ingen är helig som Herren, för ingen finns utom dig.Ingen klippa är som vår Gud.
3 Tala inte så högmodigt, låt inte fräcka ord komma från er mun,för Herren är en Gud som vet allt,och hos honom vägs gärningarna.
4 Hjältarnas bågar är brutna, men de stapplande rustar sig med kraft.
5 De mätta måste tjäna för bröd, men de hungriga hungrar inte mer.Den ofruktsamma föder sju barn,men den som fick många söner tynar bort.
6 Herren dödar och gör levande,han för ner i dödsriket och upp därifrån.
7 Herren gör fattig och han gör rik, han ödmjukar och han upphöjer.
8 Han reser den ringe ur stoftet, han lyfter den fattige ur dynför att sätta honom bland furstar.Och han låter honom ärva härlighetens tron,för jordens grundpelare är Herrens,på dem har han byggt världen.
9 Sina frommas fötter bevarar han, men de ogudaktiga tystas i mörkret,för av egen kraft är ingen stark.
10 De som strider mot Herren blir krossade,mot dem dundrar han i himlen.Herren dömer jordens ändaroch ger makt åt sin kung.Han upphöjer sin smordes horn.”
11 Elkana gick hem igen till Rama. Men Samuel gjorde tjänst inför Herren under prästen Eli.
12 Men Elis söner var onda män som inte kände Herren.
13 Så här brukade prästerna göra med folket: När någon offrade ett slaktoffer, kom prästens tjänare medan köttet kokades och hade en treuddig gaffel i handen.
14 Den stack han ner i kitteln, pannan, krukan eller grytan, och allt som gaffeln fick upp tog prästen. Så gjorde de mot alla israeliter som kom dit till Shilo.
15 Till och med innan man hade bränt fettet kom prästens tjänare och sade till den som offrade: ”Ge hit kött att steka åt prästen, för han vill inte ha kokt kött av dig utan rått.”
16 Om mannen då sade till honom: ”Låt dem först bränna fettet, sedan kan du ta vad du vill”, så svarade han: ”Nej, ge mig det nu, annars tar jag det med våld!”
17 De unga männens synd var mycket stor inför Herren, eftersom folket kom att förakta Herrens offer.
18 Samuel gjorde tjänst inför Herrens ansikte och var redan som pojke klädd i linne-efod.
19 Dessutom brukade hans mor varje år göra honom en liten kåpa, som hon hade med sig när hon kom upp med sin man för att offra det årliga slaktoffret.
20 Då brukade Eli välsigna Elkana och hans hustru och säga: ”Må Herren ge dig fler barn med denna kvinna i stället för det som hon fick som bönesvar när hon bad till Herren.” Så gick de hem igen.
21 Herren såg till Hanna och hon blev havande och födde tre söner och två döttrar. Men pojken Samuel växte upp inför Herren.
22 Eli var nu mycket gammal. När han fick höra allt som hans söner gjorde mot hela Israel och att de låg med kvinnorna som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet,
23 sade han till dem: ”Varför gör ni sådant? Jag hör från allt folket här hur illa ni handlar.
24 Gör inte så, mina söner! Det är inget gott rykte jag hör, det som sprids bland Herrens folk.
25 Om en människa syndar mot en annan människa kan Gud medla för henne. Men om en människa syndar mot Herren, vem kan då medla för henne?” Men de lyssnade inte till sin far, för det var Herrens vilja att döda dem.
26 Och pojken Samuel växte och blev stor och var till glädje för både Herren och människor.
27 En gudsman kom till Eli och sade till honom: ”Så säger Herren: Uppenbarade jag mig inte för din fars hus när de var i Egypten och tjänade faraos hus?
28 Jag utvalde honom bland Israels alla stammar till präst åt mig, till att offra på mitt altare och tända rökelse och bära efod inför mitt ansikte. Och jag gav din fars hus Israels barns alla eldsoffer.
29 Varför föraktar ni då mina slaktoffer och matoffer som jag har fastställt i min boning? Hur kan du ära dina söner mer än mig, så att ni göder er själva med det bästa av varje offergåva från mitt folk Israel?
30 Därför säger Herren, Israels Gud: Jag har sagt att ditt hus och din fars hus skulle få vandra inför mig för all framtid, men nu säger Herren: Aldrig! Jag ska ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig ska bli föraktade.
31 Se, dagar ska komma då jag hugger av din arm och din fars hus arm så att ingen ska bli gammal i ditt hus.
32 Du ska få se min boning lida nöd trots allt det goda som sker med Israel. Ingen ska någonsin bli gammal i ditt hus.
33 Den man av din släkt som jag inte utrotar från mitt altare ska få dina ögon att slockna och bli till sorg för din själ. Och alla som växer upp i ditt hus ska dö i sina bästa år.
34 Och detta är tecknet för dig, det som kommer att drabba dina båda söner Hofni och Pinehas: På en och samma dag ska båda dö.
35 Men jag ska låta en trogen präst träda fram åt mig. Han ska göra det som är i mitt hjärta och min själ. Åt honom ska jag bygga ett hus på fast grund, och han ska ständigt vandra inför min smorde.
36 Och var och en som är kvar av ditt hus ska komma och falla ner inför honom för att få ett silvermynt eller en brödkaka och säga: Anställ mig för någon prästsyssla så att jag får en bit bröd att äta.”