24 Hon föll ner för hans fötter och sade: ”Det är jag, min herre, som bär skulden. Men låt din tjänarinna få tala till dig, och lyssna till din tjänarinnas ord.
25 Herre, bry dig inte om denne onde Nabal, för han är som hans namn betyder. Dåre heter han, och dårskap är han full av. Men jag, din tjänarinna, såg inte männen som du, min herre, sände.
26 Och nu, min herre, så sant Herren lever och så sant du själv lever: Herren har hindrat dig från att dra på dig blodskuld och ta rätten i egna händer. Må nu dina fiender och de som söker min herres olycka bli som Nabal.
27 Och låt nu denna välsignelsegåva som din tjänarinna har med till min herre ges åt männen som följer min herre.
28 Förlåt din tjänarinna vad hon har brutit. För Herren ska sannerligen bygga åt min herre ett hus som består, eftersom min herre utkämpar Herrens krig, och inget ont ska finnas hos dig under hela ditt liv.
29 Om någon står upp för att förfölja dig och vill döda dig, ska min herres liv vara inknutet i livets knyte hos Herren din Gud. Men dina fienders liv ska han lägga i sin slunga och slunga bort.
30 När Herren gör för min herre allt det goda som han sagt om dig och sätter dig till furste över Israel,