27 Och låt nu denna välsignelsegåva som din tjänarinna har med till min herre ges åt männen som följer min herre.
28 Förlåt din tjänarinna vad hon har brutit. För Herren ska sannerligen bygga åt min herre ett hus som består, eftersom min herre utkämpar Herrens krig, och inget ont ska finnas hos dig under hela ditt liv.
29 Om någon står upp för att förfölja dig och vill döda dig, ska min herres liv vara inknutet i livets knyte hos Herren din Gud. Men dina fienders liv ska han lägga i sin slunga och slunga bort.
30 När Herren gör för min herre allt det goda som han sagt om dig och sätter dig till furste över Israel,
31 ska det här inte bli en stötesten för dig eller till samvetskval för min herre, att min herre spillt oskyldigt blod och tagit rätten i egna händer. När Herren gör gott mot min herre, tänk då på din tjänarinna.”
32 Då sade David till Abigail: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som i dag sände dig för att möta mig!
33 Välsignad är din klokhet och välsignad är du själv som i dag har hindrat mig från att dra på mig blodskuld och ta rätten i egna händer!