1 Den profetia som profeten Habackuk såg i en syn.
2 Herre, hur länge ska jag ropa på hjälputan att du hör,ropa högt till dig över våldutan att du räddar?
3 Varför låter du mig se ondska, och hur kan du självse på sådant elände?Fördärv och våld är inför mig,det uppstår tvister och gräl.
4 Därför blir lagen utan kraft, och rätten kommer aldrig fram.Den ogudaktige omringarden rättfärdigeoch rätten förvrängs.
5 Se er omkring bland hednafolken, se och häpna, ja, häpna,för jag gör en gärning i era dagarsom ni inte kommer att tronär den berättas.
6 Se, jag ska uppväcka kaldeerna, det vilda och snabba folketsom drar ut över jordens vidderför att ta i besittningboplatser som inte är deras.
7 De är skrämmande och fruktade,de avgör självavad som är lag och rätt.
8 Deras hästar är snabbare än leoparder och vildare än stäppvargar.Deras ryttare spränger fram,de kommer fjärran ifrån,de flyger likt örnensom störtar sig över sitt byte.
9 Alla kommer de med våld i sinnet, stridslystna rycker de framoch samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje och hånar furstar.De skrattar åt alla befästningar,de kastar upp jordvallaroch intar dem.
11 Så drar de vidare som vinden, de fortsätter framåtoch samlar på sig skuld.Deras egen styrka är deras gud.
12 Visst har du alltid varit till, Herre min Gud, min Helige?Vi ska inte dö!Herre, till en dom har du satt dem,till en tillrättavisninghar du berett dem,du vår klippa.
13 Dina ögon är för rena för att se på det onda.Du som inte står ut medatt se någon orätt,hur kan du se på de trolösa och tiganär den ogudaktige slukarden som är mer rättfärdig än han?
14 Du gör människorna lika fiskarna i havet,lika kräldjursom inte har någon herre.
15 De drar upp dem alla med sin krok,de fångar dem i sitt nätoch samlar dem i sitt garn.Därför gläder de sig och jublar,
16 därför offrar de åt sitt nät och tänder rökelse åt sitt garn,för dessa gör deras andel fetoch deras mat så läcker.
17 Men ska de få vittja sitt nät och ständigt dräpa folkenutan förskoning?