1 När Israel var ung fick jag honom kär,och ut ur Egyptenkallade jag min son.
2 Men ju mer man kallar dem, desto mer drar de sig undan.De offrar åt baalernaoch tänder rökelseåt avgudabilderna.
3 Ändå var det jag som lärde Efraim att gåoch som tog dem i mina armar.Men de förstod inteatt jag ville hela dem.
4 Med lena band drog jag dem, med kärlekens band.Jag var för dem lik den somlättar oket över deras nackar,jag böjde mig ner till democh gav dem mat.
5 De ska inte få vända tillbakatill Egyptens land,utan Assur ska bli deras kungeftersom de vägradeatt omvända sig.
6 Svärdet ska rasa i deras städer och förstöra deras bommaroch frossa omkring sigför deras onda planers skull.
7 Mitt folk hänger fast vid sin otrohet mot mig,och hur man än kallar demtill den som är därovan,upphöjer ändå ingen honom.