3 Ändå var det jag som lärde Efraim att gåoch som tog dem i mina armar.Men de förstod inteatt jag ville hela dem.
4 Med lena band drog jag dem, med kärlekens band.Jag var för dem lik den somlättar oket över deras nackar,jag böjde mig ner till democh gav dem mat.
5 De ska inte få vända tillbakatill Egyptens land,utan Assur ska bli deras kungeftersom de vägradeatt omvända sig.
6 Svärdet ska rasa i deras städer och förstöra deras bommaroch frossa omkring sigför deras onda planers skull.
7 Mitt folk hänger fast vid sin otrohet mot mig,och hur man än kallar demtill den som är därovan,upphöjer ändå ingen honom.
8 Hur ska jag kunna överge dig, Efraim?Ska jag lämna dig, Israel?Hur ska jag kunna göra med digsom med Admaoch behandla dig som Sebojim?Mitt hjärta vänder sig i mig,all min barmhärtighet vaknar.
9 Jag vill inte utföra min brinnande vrede,jag vill inte ödelägga Efraim igen,för jag är Gudoch inte en människa.Jag är helig bland eroch vill inte komma med vrede.