1 När Efraim talade darrade man,han upphöjde sig själv i Israel.Men han drog skuld över siggenom Baal och dog.
2 Ändå fortsätter de att synda. De gjuter sig avgudabilderav sitt silver,avgudar efter sitt eget förstånd,alltsammans verk av hantverkare.Folk säger om dem:”De offrar människor,de kysser kalvar.”
3 Därför ska de bli som morgondis, som dagg som tidigt försvinner,som agnar som blåser bortfrån tröskplatsenoch som rök från en skorsten.
4 Jag är Herren din Gudalltsedan du var i Egyptens land.Du ska inte veta avnågon annan Gud än mig,och det finns ingen annan frälsareän jag.
5 Det var jag som vårdade dig i öknen, i den brännande torkans land.
6 Men ju bättre bete de fick, desto mättare blev de,och när de var mättablev deras hjärtan högmodiga,och därför glömde de mig.
7 Då blev jag som ett lejon för dem,jag lurar som en leopardvid vägen.