1 Men männen och deras hustrur började klaga högt över sina judiska bröder.
2 Några sade: ”Med våra söner och döttrar är vi många. Vi måste få säd, så att vi kan äta och överleva!”
3 Andra sade: ”Vi måste pantsätta våra åkrar, vingårdar och hus för att få säd mot svälten.”
4 Åter andra sade: ”Vi har varit tvungna att låna pengar på våra åkrar och vingårdar för att betala skatten till kungen.
5 Vi är av samma kött och blod som våra bröder, och våra barn är som deras barn. Men ändå måste vi lämna bort våra söner och döttrar som slavar. Några av våra döttrar har redan blivit slavar, och vi står maktlösa. Och våra åkrar och vingårdar är i andras händer.”
6 Jag blev mycket upprörd när jag hörde vad de sade och hur de klagade.
7 Jag överlade med mig själv och tillrättavisade stormännen och föreståndarna och sade till dem: ”Ni bedriver ocker mot era bröder!” Därefter kallade jag samman en stor folkförsamling mot dem