1 Och jag lyfte min blick och fick se en man med ett mätsnöre i handen.
2 Då frågade jag: ”Vart går du?” Han svarade: ”Jag ska mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det ska bli.”
3 Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom.
4 Han sade till denne: ”Skynda dig och säg till den unge mannen: Jerusalem ska ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne.
5 Och jag själv, säger Herren, ska vara en mur av eld omkring staden, och jag ska vara härligheten därinne.”
6 Upp, upp! Fly från landet i norr, säger Herren, för jag har skingrat er som himlens fyra vindar, säger Herren.
7 Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos dottern Babel.
8 För så säger Herren Sebaot, han som för sin härlighets skull har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: ”Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten.
9 Se, jag lyfter min hand mot dem, och de ska plundras av sina slavar.” Ni ska då förstå att Herren Sebaot har sänt mig.
10 Jubla och gläd dig, dotter Sion, för se, jag kommer och jag ska bo i dig, säger Herren.
11 Många hednafolk ska på den dagen ansluta sig till Herren och bli mitt folk, och jag ska bo i dig. Du ska förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig.
12 Herren ska ha Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång ska han utvälja Jerusalem.
13 Var stilla inför Herren, allt kött, för han har trätt fram ur sin heliga boning.