23 En ängel från den Gud som jag tillhör och tjänar stod nämligen hos mig i natt,
24 och han sade: Var inte rädd, Paulus. Du ska stå inför kejsaren, och alla som seglar med dig har Gud skänkt dig.
25 Så fatta mod, ni män! Jag litar på Gud att det blir som han sagt mig.
26 Vi måste bara stranda på en ö."
27 När den fjortonde natten kom och vi fortfarande drev omkring på Adriatiska havet, började sjömännen vid midnatt förstå att vi närmade oss land.
28 De lodade och fick tjugo famnars djup. Lite längre fram lodade de igen och fann att djupet var femton famnar.
29 De var nu rädda att vi skulle driva på något skarpt skär, så de kastade ut fyra ankare från aktern och önskade sedan bara att det skulle bli dag.