1 Om jag talar både människorsoch änglars språkmen inte har kärlek,är jag bara ekande bronseller en skrällande cymbal.
2 Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheteroch har all kunskap,och om jag har all troså att jag kan flytta bergmen inte har kärlek,så är jag ingenting.
3 Och om jag delar ut allt jag ägeroch om jag offrar min kropptill att brännasmen inte har kärlek,så vinner jag ingenting.
4 Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte,den skryter inte,den är inte uppblåst.
5 Den beter sig inte illa, den söker inte sitt,den brusar inte upp,den tänker inte på det onda.
6 Den gläder sig inte över orättenmen gläds med sanningen.
7 Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den,allt uthärdar den.
8 Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska försvinna,tungomålen ska tystnaoch kunskapen försvinna.
9 Vi förstår bara till en del och profeterar till en del,
10 men när det fullkomliga kommer ska det som är till en del försvinna.
11 När jag var barn talade jag som ett barn,tänkte som ett barnoch förstod som ett barn.Men sedan jag blivit vuxenhar jag lagt bort det barnsliga.
12 Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi seansikte mot ansikte.Nu förstår jag bara till en del,men då ska jag känna fullkomligt,så som jag själv blivitfullkomligt känd.
13 Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre,och störst av dem är kärleken.