1 Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som ska uppenbaras:
2 var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den, inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta.
3 Uppträd inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden.
4 När den högste herden sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
5 Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.
6 Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne.
7 Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.
8 Var nyktra och vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka.
9 Stå emot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden.
10 Efter en liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja, styrka och befästa er.
11 Hans är makten i evighet. Amen.
12 Med hjälp av Silvanus, som jag anser vara en trofast broder, har jag skrivit kort till er för att förmana er och bekräfta att detta är Guds sanna nåd. Stå fasta i den.
13 Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Det gör även min son Markus.
14 Hälsa varandra med kärlekens kyss. Frid vare med er alla i Kristus.