1 Varje överstepräst blir utsedd bland människor och insatt för människors skull, för att göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för deras synder.
2 Han kan ha medkänsla med dem som är okunniga och vilsna, eftersom han själv är svag
3 och därför måste bära fram synd-offer både för folket och för sig själv.
4 Ingen tar sig denna värdighet, utan man blir kallad av Gud liksom Aron blev det.
5 Så var det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har fött dig i dag.
6 Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.
7 Under sin tid här i köttet ropade han högt under tårar när han bad och vädjade till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och fri från sin ångest.
8 Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande.
9 När han sedan var fullkomnad blev han källan till evig frälsning för alla som lyder honom,
10 av Gud kallad överstepräst på samma sätt som Melkisedek.
11 Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så dåliga på att lyssna.
12 Ni borde ha blivit lärare för länge sedan, men nu behöver ni någon som lär er de första grunderna i Guds ord igen. Ni behöver mjölk, inte fast föda!
13 Den som lever av mjölk är inte mogen för en undervisning om rättfärdighet, för han är fortfarande ett barn.
14 Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnena skärpta till att skilja mellan gott och ont.