1 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.
2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius styrde i Syrien.
3 Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.
4 Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt.
5 Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande.
6 Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda,
7 och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet.
8 I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten.
9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda.
10 Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket:
11 I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren.
12 Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."
13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
14 "Ära åt Gud i höjden, och frid på jordenbland människorsom han älskar."
15 När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!"
16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban.
17 När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn.
18 Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem.
19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.
20 Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem.
21 När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till i sin mors liv.
22 När tiden var inne för deras rening enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren,
23 som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren.
24 De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor.
25 I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom.
26 Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde.
27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen,
28 tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:
29 "Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid,så som du har lovat,
30 för mina ögon har sett din frälsning
31 som du har berett inför alla folk:
32 ett ljus med uppenbarelse för hedningarnaoch härlighetför ditt folk Israel."
33 Hans far och mor förundrades över det som sades om honom.
34 Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd.
35 Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras."
36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru,
37 och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag.
38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning.
39 När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret.
40 Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.
41 Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden.
42 När Jesus var tolv år gick de upp till högtiden som vanligt,
43 men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det.
44 De antog att han var med i ressällskapet och vandrade en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta.
45 När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom.
46 Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor.
47 Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar.
48 När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig."
49 Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far?"
50 Men de förstod inte vad det var han sade till dem.
51 Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.
52 Och Jesus växte i vishet, ålder och välbehag inför Gud och människor.