1 När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar:
2 "Ni vet att om två dagar är det påsk. Då ska Människosonen utlämnas för att bli korsfäst."
3 Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kaifas palats.
4 De planerade att gripa Jesus med list och döda honom.
5 Men de sade: "Inte under högtiden, det får inte bli upplopp bland folket."
6 När Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,
7 kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med dyrbar olja, och hon hällde ut den över hans huvud där han låg till bords.
8 När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri?
9 Den kunde man ha sålt för mycket pengar och gett till de fattiga."
10 Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig.
11 De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid.
12 När hon hällde den här oljan över min kropp gjorde hon det inför min begravning.
13 Jag säger er sanningen: Överallt i hela världen där detta evangelium förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
14 Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna
15 och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt åt honom.
16 Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
17 På första dagen i det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi gör i ordning så att du kan äta påskalammet?"
18 Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Jag vill äta påskalammet hos dig med mina lärjungar."
19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och gjorde i ordning påskalammet.
20 På kvällen låg Jesus till bords med de tolv.
21 Medan de åt, sade han: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig."
22 Då blev de djupt bedrövade och började fråga honom, en efter en: "Det är väl inte jag, Herre?"
23 Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han ska förråda mig.
24 Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född."
25 Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."
26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp."
27 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick av den alla.
28 Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
29 Jag säger er: Från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän den dag jag dricker det nytt med er i min Fars rike."
30 När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget.
31 Då sade Jesus till dem: "I natt kommer ni alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras.
32 Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen."
33 Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig."
34 Jesus sade till honom: "Jag säger dig sanningen: I natt, innan tuppen gal, kommer du att förneka mig tre gånger."
35 Petrus svarade honom: "Även om jag måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!" Samma sak sade alla de andra lärjungarna.
36 Sedan gick Jesus med dem till en plats som kallas Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sätt er här medan jag går dit bort och ber."
37 Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner, och han greps av sorg och ångest
38 och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig."
39 Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: "Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."
40 Han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov. Då sade han till Petrus: "Så ni kunde inte vaka en enda timme med mig?
41 Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."
42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Far, om den inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så ske din vilja."
43 Han kom tillbaka och fann återigen att de sov, för deras ögon var tunga av sömn.
44 Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord igen.
45 Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Sover ni fortfarande och vilar er? Nu är stunden här då Människosonen utlämnas i syndares händer.
46 Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."
47 Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och folkets äldste.
48 Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom."
49 Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi!", och kysste honom.
50 Jesus sade till honom: "Min vän, är det därför du är här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.
51 Men en av dem som var med Jesus lyfte handen, drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.
52 Då sade Jesus till honom: "Sätt tillbaka ditt svärd i skidan! Alla som tar till svärd ska dödas med svärd.
53 Eller tror du inte att jag kan be min Far att han genast sänder mig mer än tolv legioner änglar?
54 Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas som säger att det här måste ske?"
55 I samma stund sade Jesus till folkhopen: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Jag har suttit i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig.
56 Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
57 De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kaifas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats.
58 Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta.
59 Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden.
60 Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män
61 som sade: "Han har sagt: Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar."
62 Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?"
63 Men Jesus var tyst. Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden: Säg oss om du är Messias, Guds Son."
64 Jesus sade till honom: "Du själv har sagt det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."
65 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Han har hädat! Behöver vi några fler vittnen? Nu har ni hört hädelsen.
66 Vad anser ni?" De svarade: "Han förtjänar döden!"
67 Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra slog honom i ansiktet
68 och sade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"
69 Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: "Du var också med Jesus från Galileen."
70 Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du pratar om."
71 Han gick ut i porten, och en annan tjänsteflicka såg honom och sade till dem som var där: "Han där var med Jesus från Nasaret."
72 Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen."
73 Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem! Din dialekt avslöjar dig."
74 Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen!" Och strax gol tuppen.
75 Då kom Petrus ihåg de ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger." Och han gick ut och grät bittert.