32 Men trots detta trodde ni inte på Herren, er Gud,
33 som gick framför er på vägen för att utse lägerplatser åt er - om natten i eld för att visa den väg ni skulle gå och om dagen i molnskyn.
34 När nu Herren hörde era ord, blev han vred och svor en ed:
35 "Inte någon av dessa män i detta onda släkte skall få se det goda land som jag med ed har lovat att ge åt era fäder,
36 ingen utom Kaleb, Jefunnes son. Han skall få se det, och åt honom och hans barn skall jag ge det land som han har satt sin fot på, därför att han i allt har följt Herren."
37 Också på mig blev Herren vred för er skull. Han sade: "Inte heller du skall komma dit in.
38 Josua, Nuns son, han som är din tjänare, han skall komma dit in. Honom skall du inge mod, ty han skall dela landet åt Israel som arv.