1 På den tiden sade Herren till mig: "Hugg ut åt dig två stentavlor, likadana som de förra, och kom upp till mig på berget. Du skall också göra dig en ark av trä.
2 Och jag skall skriva på tavlorna de ord som stod på de första tavlorna, dem som du slog sönder, och du skall lägga dem i arken."
3 Jag gjorde en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor likadana som de förra. Och jag gick upp på berget och hade med mig de båda tavlorna.
4 Han skrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången: de tio orden som Herren hade talat till er på berget ur elden den dag då ni var samlade där. Och Herren gav dem åt mig.
5 Sedan vände jag om och gick ner från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och där fick de ligga, så som Herren hade befallt mig.
6 Israels barn bröt upp från Beerot-Bene-Jaakan och kom till Mosera. Där dog Aron och där blev han begravd, och hans son Eleasar blev präst i hans ställe.
7 Därifrån drog de till Gudgoda och från Gudgoda till Jotbata, en trakt rik på vattenbäckar.
8 På den tiden avskilde Herren Levi stam till att bära Herrens förbundsark, till att stå inför Herrens ansikte och göra tjänst inför honom och till att välsigna i hans namn, så som de gör än i dag.
9 Därför fick Levi ingen lott eller arvedel bland sina bröder. Herren är hans arvedel, så som Herren, din Gud, har lovat honom.
10 Jag stannade på berget fyrtio dagar och fyrtio nätter som förra gången, och Herren lyssnade till mig också denna gång. Herren ville inte förgöra dig.
11 Herren sade till mig: "Res dig upp och gå framför folket och låt dem bryta upp, så att de får komma in i och ta i besittning det land som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem."
12 Och nu Israel, vad begär Herren, din Gud, av dig annat än att du fruktar Herren, din Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ,
13 så att du håller Herrens bud och hans stadgar, som jag i dag ger dig för att det skall gå dig väl.
14 Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör Herren, din Gud.
15 Ändå var det just dina fäder som Herren fäste sig vid i kärlek. Och er, deras efterkommande, utvalde han bland alla folk, så som det är i dag.
16 Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade.
17 Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor.
18 Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder.
19 Också ni skall älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.
20 Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, honom skall du hålla dig till, och vid hans namn skall du avlägga din ed.
21 Han är din berömmelse, han är din Gud, med dig har han gjort de stora gärningar som inger fruktan och som du med egna ögon har sett.
22 När dina fäder drog ner till Egypten var de sjuttio personer, men nu har Herren, din Gud, gjort dig talrik som himlens stjärnor.