7 Säg mig, du som min själ har kär:Var för du din hjord i bet?Var låter du den vila om middagen?Varför skulle jag vara som en beslöjad kvinnavid dina vänners hjordar?
8 Om du inte vet det,du skönaste bland kvinnor,gå då i hjordens spåroch för dina killingar i betvid herdarnas tält.
9 Vid ett sto i faraos spannliknar jag dig, min älskade.
10 Dina kinder är så vackra med sina smycken,din hals med sina rader av pärlor.
11 Vi vill göra dig smycken av guldmed silverkulor på.
12 Medan konungen håller fest,sprider min nardus sin doft.
13 Min vän är för mig ett myrragömmesom jag bär vid min barm.