1 Min vän har gått ner till sin lustgård, till de doftande blomstersängarnaför att låta sin hjord beta i lustgårdarnaoch för att plocka liljor.
2 Jag är min väns,och min vän är min,där han för sin hjord i bet bland liljor.
3 Skön som Tirsa är du min älskade,ljuvlig som Jerusalem,överväldigande som en härskara.
4 Vänd bort dina ögon ifrån mig,de har kuvat mig.Ditt hår är likt en hjord av gettersom strömmar ner för Gilead.
5 Dina tänder liknar en hjord av tackor,som stiger upp ur badet,allesammans med tvillingar,ofruktsam är ingen av dem.
6 Din kind är lik ett brustet granatäpple,där den skymtar genom din slöja.
7 Sextio är drottningarnaoch åttio bihustrurnaoch de unga kvinnorna en oräknelig skara.
8 En enda är hon, min duva, min fullkomliga,en enda är hon för sin mor,älskad är hon av henne som fött henne.Flickorna ser henne, de prisar henne lycklig,drottningar och bihustrur lovprisar henne.
9 Vem är hon som blickar fram lik morgonrodnaden,skön som månen,strålande som solen,överväldigande som en härskara?
10 Jag gick ner till valnötslundenför att se på grönskan i dalen,för att se om vinstocken hade friska skott,om granatträden hade gått i blom.
11 Utan att jag märkte det hade min längtansatt mig vid mitt furstefolks vagnar.
12 Vänd om, vänd om, du Sulamit,vänd om, vänd om, så att vi får se på dig.Varför ser ni på Sulamit,som på en dans i Mahanajim?