2 Till befälhavare över Jerusalem satte jag min bror Hanani och även Hananja, befälhavaren i borgen, ty denne var en pålitlig man och fruktade Gud mer än de flesta.
3 Jag sade till dem: "Öppna inte Jerusalems portar förrän solen står högt. Och medan vakten står kvar skall man stänga dörrarna och sätta för bommarna. Som vakter skall ni ställa ut dem som bor i Jerusalem, var och en på sin post och var och en framför sitt eget hus."
4 Staden var vidsträckt och stor, men där fanns inte mycket folk och husen var inte uppbyggda.
5 Min Gud ingav mig i hjärtat att samla de förnäma männen, föreståndarna och folket för att uppteckna dem i släkt-register. Då fann jag släktförteckningen över dem som först hade dragit upp, och där fann jag detta skrivet:
6 "Dessa är de män från provinsen som drog upp ur den landsflykt och fångenskap till vilken de hade blivit bortförda av Nebukadnessar, kungen i Babel, och som vände tillbaka till Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad.
7 De följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokaj, Bilsan, Misperet, Bigvaj, Nehum och Baana. Detta var antalet män av Israels folk:
8 Paros söner: 2 172;