17 De vägrade lyssnaoch kom inte ihåg de undersom du hade gjort bland dem.De var hårdnackadeoch valde i sin upproriskhet en anförareför att vända tillbaka till sitt slaveri.Men du är en Gud som förlåter,nådig och barmhärtig,sen till vrede och stor i nåd.Du övergav dem inte,
18 fastän de gjorde sig en gjuten kalv och sade:"Detta är din gud,som har fört dig upp ur Egypten",och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser.
19 Men i din stora barmhärtighetövergav du dem ändå inte i öknen.Molnstoden vek inte ifrån dem om dagenutan ledde dem på vägen,och eldstoden upplyste om nattenden väg de skulle gå.
20 Din gode Ande gav du för att undervisa dem.Ditt manna nekade du inte deras mun,och vatten gav du dem när de törstade.
21 I fyrtio år försörjde du dem i öknen,så att ingenting fattades dem.Deras kläder blev inte utslitna,och deras fötter svullnade inte.
22 Du gav dem riken och folkoch delade ut åt dem olika områden.De intog Sichons land,det land som tillhörde kungen i Hesbon,och det land som tillhörde Og, kungen i Basan.
23 Deras barn gjorde du talrikasom stjärnorna på himlen.Du förde dem in i det landsom du lovat deras fäderatt komma till och ta i besittning.