Sefanja 2 SFB98

Varning till Herrens folk

1 Församla er, ja, kom samman, du folk utan blygsel,

2 innan ännu beslutet genomförs- som agnar far den dagen fram -innan Herrens vredesglöd kommer över er,ja, innan Herrens vredes dag kommer över er.

3 Sök Herren,alla ni ödmjuka i landet,ni som gör vad han befaller.Sök rättfärdighet,sök ödmjukhet,kanske blir ni beskyddadepå Herrens vredes dag.

Straffdom över Israels grannfolk

4 Gaza skall bli övergivetoch Askelon förvandlat till en ödemark.Asdod skall drivas ut mitt på ljusa dagenoch Ekron ryckas upp med rötterna.

5 Ve er som bor på landsträckan utmed havet,ni av kereteernas folk! Herrens ord är emot dig,Kanaan, du filisteernas land.Jag skall fördärva dig, så att ingen mer skall bo där.

6 Landsträckan utmed havet skall bli betesmarker,där herdarna har sina brunnaroch fåren sina fållor.

7 Den skall tillfalla kvarlevan av Juda hus.Där skall de föra sin boskap i bet.I Askelons hus skall de lägga sig om kvällen,ty Herren, deras Gud, skall se till democh göra slut på deras fångenskap.

8 Jag har hört hur Moab hånatoch Ammons barn talat föraktfulla ord,hur de hånat mitt folkoch handlat övermodigt mot deras land.

9 Därför, så sant jag lever,säger Herren Sebaot, Israels Gud:Moab skall bli som Sodomoch Ammons barn som Gomorra,ett tillhåll för nässloroch en saltgrop,en ödemark till evig tid.Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem,ja, återstoden av mitt folk skall få dem till arvedel.

10 Så skall det gå dem för deras högmod,ty de har hånat Herren Sebaots folkoch handlat övermodigt mot dem.

11 Fruktansvärd skall Herren vara mot dem.Han skall förgöra alla jordens gudar,och alla folkens kustländer skall tillbe honom,varje folk på sin ort.

12 Också ni nubierskall genomborras av mitt svärd.

13 Han skall sträcka ut handen mot norr och fördärva Assuroch förvandla Nineve till en ödemark,torr som öknen.

14 Där skall hjordar lägra sig,alla slags vilda djur.Både pelikaner och hägrarskall om natten bo på dess pelarhuvuden.En röst skall eka i fönstrenoch förödelse skall vara på trösklarna,ty cederpanelen är bortriven.

15 Detta är den jublande stadensom satt så tryggoch tänkte för sig själv:"Jag och ingen annan!"Hur har den inte blivit en ödemark,ett tillhåll för vilda djur!Alla som går där fram skall vissla åt denoch slå ihop händerna.

Kapitel

1 2 3