1 Detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt.
2 På samma plats som man slaktar brännoffersdjuret skall man slakta skuldoffersdjuret och man skall stänka blodet runt omkring på altaret.
3 Allt fettet skall man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna,
4 de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet som man skall ta loss tillsammans med njurarna.
5 Prästen skall bränna det på altaret till ett eldsoffer åt Herren. Det är ett skuldoffer.
6 Alla av manligt kön bland prästerna skall äta det. På en helig plats skall det ätas. Det är högheligt.
7 Det som gäller för syndoffret skall också gälla för skuldoffret. Samma lag skall gälla för dem båda. Offerköttet skall tillhöra den präst som bringar försoning med det.
8 När en präst bär fram brännoffer för någon, skall huden av brännoffersdjuret som bärs fram tillhöra den prästen.
9 Ett matoffer som är bakat i ugn eller tillrett i gryta eller på plåt skall alltid tillfalla den präst som bär fram det.
10 Men ett matoffer som är blandat med olja eller som bärs fram torrt skall alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene såväl som den andre.
11 Detta är lagen om gemenskapsoffret, när ett sådant bärs fram åt Herren:
12 Om någon vill offra det som ett gemenskapsoffer, skall han förutom det slaktdjur som hör till gemenskapsoffret bära fram osyrade kakor blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja och fint mjöl, hopknådat i form av kakor som är blandade med olja.
13 Tillsammans med kakor av syrat bröd skall han som offergåva bära fram det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer han offrar som gemenskapsoffer.
14 Av detta skall han bära fram en kaka av varje offer som en gåva åt Herren. Denna skall tillhöra den präst som stänker gemenskapsoffrets blod på altaret.
15 Köttet av det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer som bärs fram som gemenskapsoffer skall ätas samma dag det har offrats. Ingenting av det får lämnas kvar till följande morgon.
16 Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, skall även det offerdjuret ätas samma dag som det har offrats. Men det som blivit över får ätas följande dag.
17 Skulle ändå något av offerköttet bli kvar, skall det brännas upp i eld på tredje dagen.
18 Om någon på tredje dagen äter av köttet från gemenskapsoffret, blir offret inte välbehagligt. Han som offrat det får inte räkna sig det tillgodo, utan köttet anses som orent. Den som äter av det kommer att bära på skuld.
19 Inte heller får man äta det kött som varit i beröring med något orent, utan det skall brännas upp i eld. I övrigt må köttet ätas av var och en som är ren.
20 Men den som äter kött av Herrens gemenskapsoffer medan han är oren, han skall utrotas ur sitt folk.
21 Och om någon rör vid något orent, en människas orenhet eller ett orent djur eller vilken annan orenhet som helst och han ändå äter kött av Herrens gemenskapsoffer, skall han utrotas ur sitt folk.
22 Herren talade till Mose. Han sade:
23 Säg till Israels barn: Ni skall inte äta något fett av nötboskap, får eller getter.
24 Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur får användas till alla slags behov, men ni skall inte äta det.
25 Ty var och en som äter fettet av något djur, av vilket man bär fram eldsoffer åt Herren, han skall utrotas ur sitt folk.
26 Och ni skall inte förtära något blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor.
27 Var och en som förtär blod skall utrotas ur sitt folk.
28 Och Herren talade till Mose. Han sade:
29 Säg till Israels barn: Den som vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren skall av sitt gemenskapsoffer bära fram sin offergåva åt Herren.
30 Med egna händer skall han bära fram Herrens eldsoffer. Fettet och bringan skall han bära fram, och bringan skall viftas som ett viftoffer inför Herrens ansikte.
31 Fettet skall prästen bränna på altaret, men bringan skall tillhöra Aron och hans söner.
32 Också det högra lårstycket skall ni ge åt prästen som en gåva av era gemenskapsoffer.
33 Den bland Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fettet skall ha det högra lårstycket som sin andel.
34 Ty av israeliternas gemenskapsoffer tar jag viftoffersbringan och offergärdslåret och ger dem åt prästen Aron och åt hans söner som en evig rätt från Israels barn.
35 Detta är Arons och hans söners smörjelselott av Herrens eldsoffer, den lott som de fick den dag de fördes fram för att bli Herrens präster.
36 Denna lott skulle de enligt Herrens befallning få av Israels barn som en evig rätt, släkte efter släkte, på den dag då han smorde dem.
37 Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och gemenskapsoffret.
38 Herren gav denna lag åt Mose på Sinai berg den dag då han befallde Israels barn att de skulle bära fram sina offer åt Herren i Sinai öken.