1 Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen.
2 Ni vet att när ni var hedningar, drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna.
3 Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannad är Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren" annat än i kraft av den helige Ande.
4 Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme.
5 Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme.
6 Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.
7 Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta.
8 Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande.
9 En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande,
10 en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål.
11 Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.
12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar - och de är många - utgör en kropp, så är det också med Kristus.
13 I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.
14 Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många.
15 Om foten sade: "Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen.
16 Och om örat sade: "Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen.
17 Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt?
18 Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat.
19 Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen?
20 Men nu är lemmarna många och kroppen en.
21 Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte."
22 Nej, tvärtom är de av kroppens lemmar som vi anser svagast så mycket mer nödvändiga.
23 Och de lemmar i kroppen som vi anser värda mindre heder, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet,
24 något som de andra inte behöver. Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder,
25 för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra.
26 Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.
27 Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar.
28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål.
29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar?
30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?
31 Men sträva efter de nådegåvor som är störst. Och nu visar jag er en väg som vida överträffar alla andra: