19 Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen?
20 Men nu är lemmarna många och kroppen en.
21 Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte."
22 Nej, tvärtom är de av kroppens lemmar som vi anser svagast så mycket mer nödvändiga.
23 Och de lemmar i kroppen som vi anser värda mindre heder, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet,
24 något som de andra inte behöver. Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder,
25 för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra.