32 och jag vill att ni skall vara fria från bekymmer. Den ogifte är angelägen om det som tillhör Herren, hur han skall göra som Herren vill.
33 Den gifte är angelägen om det som tillhör världen, hur han skall vara sin hustru till lags,
34 och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan, jungfrun, tänker på det som tillhör Herren, att hon skall vara helig både till kropp och själ, men den gifta kvinnan tänker på det som tillhör världen, hur hon skall vara sin man till lags.
35 Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att snärja er, utan för att ni skall leva anständigt och stadigt hålla er till Herren och inte slitas hit och dit.
36 Men om någon tror sig handla orätt mot sin ogifta dotter som är giftasvuxen och vill gifta sig, då skall han göra henne till viljes. Han syndar inte. Låt dem gifta sig.
37 Den däremot som är fast i sitt sinne och inte står under tvång, utan kan handla fritt efter sin egen vilja och har föresatt sig att låta sin dotter förbli ogift, han gör något som är bra.
38 Alltså: den som gifter bort sin ogifta dotter gör något bra, och den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre.