12 så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och uthållighet får det utlovade arvet.
13 När Gud gav löftet åt Abraham svor han vid sig själv - han hade ju ingen högre att svära vid.
14 Han sade: "Jag skall rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig".
15 Så fick Abraham efter tålig väntan vad Gud hade lovat.
16 Människor svär ju vid den som är större än de själva, och eden bekräftar vad de sagt och gör slut på alla deras invändningar.
17 Eftersom Gud ännu klarare ville visa för dem som skulle ärva det som var utlovat, hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han sitt löfte med en ed.
18 Så skulle vi genom två orubbliga uttalanden, i vilka Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi äger.