1 Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen.
2 Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar.
3 Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga.
4 Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende.
5 Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.
6 Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden.
7 En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren,
8 splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.
9 En ringa broder skall berömma sig av sin höghet,
10 och en rik av sin ringhet. Han kommer ju att vissna bort som blommorna i gräset.
11 Solen går upp med sin brännande hetta och sveder gräset, så att dess blommor faller av och dess skönhet förgår. Så skall också den rike vissna bort mitt i sin strävan.
12 Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom.
13 Ingen som frestas skall säga: "Det är Gud som frestar mig." Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon.
14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.
15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död.
16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.
17 Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.
18 I kraft av sin vilja födde han oss på nytt genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstlingsfrukt bland dem som han har skapat.
19 Detta vet ni, mina älskade bröder.En människa skall vara snar att höra och sen att tala och sen till vrede.
20 Ty en mans vrede åstadkommer inte det som är rätt inför Gud.
21 Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och som har makt att frälsa era själar.
22 Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva.
23 Om någon är ordets hörare och inte dess görare, liknar han en man som betraktar sitt ansikte i en spegel,
24 och när han har sett sig själv i den, går han sin väg och glömmer genast hur han såg ut.
25 Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den och inte är en glömsk hörare utan en verklig görare, han blir salig i sin gärning.
26 Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd.
27 Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.