1 En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där fanns en man som hade en förtvinad hand.
2 Spänt iakttog de Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för.
3 Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig fram."
4 Sedan frågade han dem: "Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?" Men de teg.
5 Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över att deras hjärtan var så förstockade. Och till mannen sade han: "Räck ut din hand." Han räckte ut handen, och den var nu frisk.
6 Men fariseerna gick ut och började genast överlägga med herodianerna om att röja honom ur vägen.
7 Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön. Mycket folk från Galileen följde efter. Också från Judeen,
8 Jerusalem, Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten av Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror, när de hörde talas om allt han gjorde.
9 Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt i beredskap åt honom, så att han inte skulle bli trängd av folkmassan.
10 Ty han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom.
11 Och när de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son."
12 Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
13 Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom.
14 Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara hos honom, och han skulle sända ut dem att predika
15 och de skulle ha makt att driva ut onda andar.
16 Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus,
17 Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror - dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner -
18 vidare Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Thomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon ivraren
19 och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
20 Sedan kom Jesus hem. På nytt samlades så mycket folk att han och hans lärjungar inte ens hade tid att äta.
21 När hans anhöriga fick höra det, gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han hade förlorat förståndet.
22 Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul. Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna."
23 Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur kan Satan driva ut Satan?
24 Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå,
25 och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.
26 Om Satan gör uppror mot sig själv och kommer i strid med sig själv, kan han inte bestå. Då är det slut med honom.
27 Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det han äger utan att först ha bundit den starke. Sedan kan han plundra hans hus.
28 Amen säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar.
29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd."
30 De hade ju sagt att han hade en oren ande.
31 Hans mor och hans bröder kom och stannade utanför. De sände bud till honom för att kalla på honom.
32 Folkhopen som satt omkring honom sade: "Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig."
33 Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?"
34 Och han såg på dem som satt omkring honom och sade: "Här ser ni min mor och mina bröder!
35 Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."