1 Hälsningar från Jakob, tjänare åt Gud och Herren Jesus Kristus. Till de tolv stammarna kringspridda bland folken.
2 Mina bröder, se det som ren glädje när ni utsätts för olika slags prövningar.
3 Ni ska veta att när er tro sätts på prov så blir frukten uthållighet.
4 Och låt er uthållighet visa sig i fullmogen handling så att ni blir fullmogna och fulländade, utan att sakna något.
5 Men om någon av er saknar visdom ska han be till Gud, som ger åt alla generöst och utan förebråelser, och den ska ges honom.
6 Men han ska be i tro utan att tvivla, för den som tvivlar liknar havets våg som drivs och kastas av vinden.
7-8 En sådan människa som har en kluven själ och är obeslutsam på alla sina vägar ska inte förvänta sig något av Herren.
9 En fattig broder ska vara stolt över sin höga ställning,
10 men en rik över sin ringhet eftersom han kommer att försvinna som blommorna i gräset.
11 För solen går upp med sin hetta och sveder gräset, dess blommor faller av, dess skönhet förgår. Så ska även den rike vissna bort mitt i all sin verksamhet.
12 Salig är den som håller ut i frestelsen, för när han har bestått sitt prov ska han få livets segerkrans som Gud har lovat dem som älskar honom.
13 Ingen som frestas ska påstå att det är Gud som frestar honom, för Gud kan inte frestas av något ont och själv frestar han ingen.
14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.
15 När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden blivit mogen föder den död.
16 Låt inte bedra er, mina kära bröder.
17 Alla goda och fullkomliga gåvor är från ovan och kommer ner från himlaljusens Fader. I honom sker ingen förändring eller växling av ljus och mörker.
18 Efter sin vilja födde han oss genom sanningens ord till att bli en slags första frukt bland sina skapelser.
19 Detta ska ni känna till, mina älskade bröder.Men varje människa ska vara snar att lyssna, sen att tala, sen till ilska.
20 För en människas ilska uträttar inget som är rättfärdigt inför Gud.
21 Gör er därför av med all orenhet och all frodig ondska. Ta ödmjukt emot ordet som är planterat i er och som förmår frälsa era själar.
22 Var ordets görare och inte bara dess hörare, annars lurar ni er själva.
23 För den som är ordets hörare men inte dess görare liknar en man som betraktar sitt ansikte i en spegel.
24 Han betraktar sig själv och går därifrån och har genast glömt hur han såg ut.
25 Men den som noga ser in i frihetens fullkomliga lag och förblir i den och inte är en glömsk hörare utan en verklig görare, han blir salig i det han gör.
26 Den som anser sig dyrka Gud men inte kan tygla sin tunga utan bedrar sitt hjärta, hans gudsdyrkan är värdelös.
27 En gudsdyrkan som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern är att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och bevara sig själv obesmittad av världen.