1 Ve de säkra på Sion,de trygga på Samarias berg,gräddan av det främsta folket,dessa som israeliterna tyr sig till!
2 Far bort till Kalne och betrakta dess öde,fortsätt till Stora Hamat,far ner till Gat i Filisteen:är ni bättre än dessa riken,är ert område större än deras?
3 Ni vill skjuta ifrån er olycksdagenmen drar över er våldets välde.
4 Ni ligger på elfenbenssängaroch latar er på era soffor,ni äter lamm från hjordenoch gödkalvar som ni fött upp.
5 Ni skrålar till harpaoch diktar allsköns sånger som David,
6 ni dricker ert vin ur offerskålaroch smörjer er med finaste olja,men Josefs undergång bekymrar er inte.
7 Därför skall ni gå främst i fångtransporten,då blir det slut på svirarnas skrål.
8 Herren Gud har svurit vid sig själv:Jag avskyr Jakobs stolthet,jag hatar dess borgar,jag skall prisge denna stad och allt som finns i den.
9 Även om det skulle finnas tio överlevande i ett och samma hus, så måste de dö.
10 Endast några få skall bli kvar för att bära ut de döda ur huset. Och om någon säger till en som är inne i huset: »Är det någon mera där?« och får till svar: »Ingen!« så skall han säga: »Tyst!« Ty Herrens namn får inte nämnas.
11 Se, när Herren befallerslås de stora husen i spillroroch de små blir till grus.
12 Inte springer hästar över klippor,inte plöjer man havet med oxar,men ni förvandlar rätten till giftoch gör rättvisans frukt till malört.
13 Ni gläder er över Lo Devaroch skryter: »Har vi inte av egen krafterövrat Karnajim?«
14 Men nu, israeliter, bådar jag upp ett folk mot er, säger Herren, härskarornas Gud, ett folk som skall ansätta er från Levo-Hamat ända ner till Aravaströmmen.