1 Denna syn lät Herren Gud mig se: en korg med mogen frukt.
2 Och han frågade: »Vad ser du, Amos?« Jag svarade: »En korg med mogen frukt.« Då sade Herren till mig:Mitt folk Israel är moget för sitt fall,jag kan inte längre skona det.
3 Den dagen, säger Herren Gud,skall sångerskorna i slottet jämra sig:lik i mängderligger slängda överallt. Tyst!
4 Hör detta, ni som trampar på de fattigaoch utrotar de svaga i landet!
5 Ni säger: »När är nymånadsfesten överså att vi kan sälja säd,och sabbatenså att vi får öppna kornboden?Då skall vi minska måttenoch lägga på prisernaoch fuska med vågen,
6 köpa de fattiga för pengaroch de nödställda för ett par skoroch sälja spillet som säd.«
7 Herren har svurit vid Jakobs stolthetatt aldrig glömma något de gjort.
8 Skulle inte jorden skälva för dettaså att alla som bor där får sorg?Skulle inte hela jorden stiga och sjunkasom Nilen, Egyptens flod?
9 Den dagen, säger Herren Gud,låter jag solen gå ner vid middagstidoch lägger jorden mörk på ljusa dagen.
10 Jag vänder era fester i sorgoch alla era sånger i klagan,jag klär alla höfter i säckvävoch låter alla gå med rakat huvud,jag sänder sorg som efter ende sonenoch låter slutet bli en bitter dag.
11 Ja, den tid kommer,säger Herren Gud,då jag sänder hunger över landet —inte hunger efter bröd,inte törst efter vatten,utan efter att höra Herrens ord.
12 Då skall de irra från hav till hav,driva omkring från norr till österoch söka efter Herrens ord,men de skall inte finna det.
13 Den dagen skall vackra flickor och unga mänsegna ner av törst,
14 de som svär vid Samarias syndoch säger: »Så sant din gud lever, Dan!«och: »Så sant Beer Shevas starkhet lever!«— de skall falla och aldrig resa sig mer.