1 Och Herren har låtit det ord besannas som han uttalade om oss och om våra domare som styrde Israel, om våra kungar och hövdingar och om folket i Israel och Juda,
2 att han skulle låta en stor olycka drabba oss. Aldrig har något sådant skett under himlen som det han lät ske i Jerusalem, så som det var förutsagt i Moses lag:
3 vi måste alla äta våra egna söners och döttrars kött.
4 Han prisgav vårt folk åt alla våra grannriken och lät skam och förödelse drabba oss bland alla de grannfolk dit Herren fördrev oss.
5 Vårt folk kom underst i stället för överst, ty vi har syndat mot Herren, vår Gud, och inte lyssnat till hans röst.
6 Herren, vår Gud, är rättfärdig, men vi och våra fäder har stått med skam intill denna dag.
7 Allt det onda som Herren förutsagt har kommit över oss.
8 Vi bad inte till Herren att han skulle leda alla och envar bort från deras onda hjärtans tankar,
9 och Herren höll olyckan i beredskap och lät den drabba oss. Ty Herren var rättfärdig när han befallde oss att handla efter hans vilja,
10 men vi lyssnade inte till hans röst och lydde inte de föreskrifter som han hade gett oss att följa.
11 Herre, Israels Gud, du som har fört ditt folk ut ur Egypten med din starka hand, med tecken och under, med väldig kraft och med lyftad arm, du som har gjort ditt namn ryktbart intill denna dag:
12 vi har syndat, vi har levt gudlöst, vi har handlat orättfärdigt, Herre, vår Gud, i strid med alla dina rättfärdiga bud.
13 Vänd nu din vrede från oss, ty vi är bara några få som lämnats kvar bland de folk dit du har fördrivit oss.
14 Hör, Herre, vår bön och vår åkallan, befria oss för din egen skull och låt oss vinna välvilja hos dem som förde oss bort från vårt land,
15 så att hela jorden får se att du är Herren, vår Gud, ty Israel och hans folk är uppkallade efter ditt namn.
16 Herre, blicka ner från din heliga boning och se på oss. Vänd ditt öra till oss, Herre, och hör,
17 öppna dina ögon och se. De som ärar Herren och prisar hans rättfärdighet är inte de döda i dödsriket, vilkas ande tagits ut ur kroppen.
18 Nej, det är den djupt bedrövade, den som går nerböjd och svag, det är de matta ögonen och den hungrande själen som ärar dig och prisar din rättfärdighet, Herre.
19 Ty vi litar inte till våra fäders eller våra kungars rättfärdighet när vi kommer inför dig med vår bön om barmhärtighet, Herre, vår Gud.
20 Du har ju släppt loss din glödande vrede mot oss, alldeles som du förutsade genom dina tjänare profeterna:
21 Så säger Herren: Böj era nackar och tjäna den babyloniske kungen, så skall ni få bli kvar i det land som jag har gett åt era fäder.
22 Men om ni vägrar lyssna till Herrens röst och inte tjänar den babyloniske kungen,
23 då skall jag tysta alla skratt och glada rop, brudgummens och brudens röster, i Judas städer och på Jerusalems gator, och hela landet skall ligga öde och obebott.
24 Vi lyssnade inte till din röst och tjänade inte den babyloniske kungen. Då lät du de ord besannas som du hade uttalat genom dina tjänare profeterna: våra kungars ben och våra fäders ben kastades ut ur gravarna —
25 de ligger på marken i dagens hetta och nattens frost. Folket dog genom svåra lidanden, genom svält och svärd och pest,
26 och ditt hus, över vilket ditt namn har utropats, lät du bli sådant det är i dag, på grund av ondskan i Israel och Juda.
27 Och ändå, Herre, vår Gud, har du visat oss all din mildhet och stora barmhärtighet,
28 så som du sade genom din tjänare Mose den gången du befallde honom att skriva ner din lag åt israeliterna:
29 Om ni inte lyssnar till min röst, då skall sannerligen denna stora och bullrande folkhop smälta ihop till en liten skara bland de folk dit jag skall fördriva dem.
30 Jag vet att de inte kommer att lyssna till mig, eftersom de är ett styvnackat folk. Men under förvisningen skall de besinna sig,
31 och de skall inse att jag är Herren, deras Gud. Jag skall ge dem hjärtan och öron som lyssnar,
32 och de skall lovsjunga mig i förvisningen och tänka på mitt namn,
33 de skall vända om från sitt trots och sina onda gärningar då de tänker på hur det gick för deras fäder som syndade mot Herren.
34 Då skall jag låta dem återvända till det land som jag svor att ge åt deras fäder, Abraham, Isak och Jakob, och de skall ta det i besittning. Jag skall göra folket talrikt, och det skall aldrig bli mindre igen.
35 Jag skall sluta ett evigt förbund med dem: jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. Och jag skall aldrig mer föra bort mitt folk Israel från det land som jag har gett dem.