1 Hon är boken med Guds bud,lagen som består för evigt.Alla som håller fast vid henne får leva,men de som lämnar henne skall dö.
2 Vänd om, Jakob, och grip fatt i henne,bana dig fram till ljuskretsen kring henne.
3 Ge inte det som är din stolthet åt en annaneller det som gagnar dig åt ett främmande folk.
4 Saliga är vi, mitt folk Israel,ty vi vet vad som behagar Gud.
5 Fatta mod, mitt folk, du som räddar Israel undan glömskan.
6 Det var inte för att utplånas som ni blev sålda åt hednafolken; ni prisgavs åt fienderna därför att ni hade väckt Guds vrede.
7 Ty ni väckte er skapares förbittring när ni offrade till demoner i stället för till Gud,
8 och ni glömde den evige Guden, som hade fött upp er, och Jerusalem, som hade vårdat er, vållade ni sorg.
9 Ty hon såg hur Guds vrede drabbade er, och hon sade:Sions grannkvinnor, lyssna!Gud har lagt på mig en stor sorg.
10 Jag har sett mina söners och döttrars fångenskap,som den Evige har lagt på dem.
11 Med glädje födde jag upp dem,men jag fick skiljas från dem med jämmer och sorg.
12 Må ingen visa skadeglädje mot mig,en änka som har mist så många.Jag är övergiven, ty mina barn har syndat:de avföll från Guds lag
13 och erkände inte hans stadgar,de gick inte Guds buds vägaroch följde inte fostrans stigar,som leder till hans rättfärdighet.
14 Sions grannkvinnor, kom!Tänk på mina söners och döttrars fångenskap,som den Evige har lagt på dem.
15 Han sände mot dem ett folk från fjärran,ett grymt folk med ett främmande språk,som inte tog hänsyn till de gamlaoch inte skonade barnen.
16 De förde bort änkans älskade söner,de tog ifrån den ensamma hennes döttrar.
17 Hur skulle jag kunna hjälpa er?
18 Han som har lagt olyckorna på er,han skall rycka er ur era fienders hand.
19 Gå, mina barn, gå, jag har blivit övergiven.
20 Jag har klätt av mig medgångens dräktoch klätt mig i den bönfallandes säcktyg:jag skall ropa till den Evige så länge min tid varar.
21 Fatta mod, mina barn, och ropa till Gud,så skall han befria er från era herraroch rycka er ur fiendens hand.
22 Ty jag hoppas att den Evige skall rädda er,den Helige har låtit mig glädjasöver den barmhärtighet han snart skall visa er,er räddare som lever i evighet.
23 Med sorg och jämmer skildes jag från er,men Gud skall låta mig få er tillbakamed glädje och lycka för evigt.
24 Nu har Sions grannkvinnor sett er fångenskap,men snart får de se er räddning komma från Gudmed den Eviges stora glans och härlighet.
25 Härda ut, mina barn, under Guds vrede.Din fiende har jagat dig,men du skall snart få se hans undergångoch sätta foten på hans nacke.
26 Mina klena små fick gå steniga stigar,de fördes bort som boskap av plundrande fiender.
27 Men fatta mod, mina barn, och ropa till Gud;han som lät olyckan komma har inte glömt er.
28 Ert sinne gick på villovägar bort från Gud —vänd nu om och sök honom med tiofaldig iver.
29 Ty han som har lagt olyckorna på erskall sända er räddningen och den eviga glädjen.
30 Fatta mod, Jerusalem, han som gav dig ditt namn skall trösta dig.
31 Ve dem som plågade dig och gladdes åt ditt fall,
32 ve de städer där dina barn fick göra slavtjänst, ve henne som tog dina söner!
33 Ty liksom hon gladdes åt ditt fall och jublade över din förnedring, så skall hon själv få sitta övergiven och sörja.
34 Jag skall beröva henne glädjen över hennes myllrande folkmassor, och hennes övermod skall vändas i sorg.
35 Eld från den Evige skall bränna henne i långa tider, och hon skall bebos av demoner för all framtid.
36 Lyft blicken mot öster, Jerusalem, och se den glädje som kommer till dig från Gud.
37 Där kommer dina söner som du fick skiljas från, de kommer från öster och väster, samlade på den Heliges bud, jublande över Guds härlighet.