25 Härda ut, mina barn, under Guds vrede.Din fiende har jagat dig,men du skall snart få se hans undergångoch sätta foten på hans nacke.
26 Mina klena små fick gå steniga stigar,de fördes bort som boskap av plundrande fiender.
27 Men fatta mod, mina barn, och ropa till Gud;han som lät olyckan komma har inte glömt er.
28 Ert sinne gick på villovägar bort från Gud —vänd nu om och sök honom med tiofaldig iver.
29 Ty han som har lagt olyckorna på erskall sända er räddningen och den eviga glädjen.
30 Fatta mod, Jerusalem, han som gav dig ditt namn skall trösta dig.
31 Ve dem som plågade dig och gladdes åt ditt fall,