27 Men fatta mod, mina barn, och ropa till Gud;han som lät olyckan komma har inte glömt er.
28 Ert sinne gick på villovägar bort från Gud —vänd nu om och sök honom med tiofaldig iver.
29 Ty han som har lagt olyckorna på erskall sända er räddningen och den eviga glädjen.
30 Fatta mod, Jerusalem, han som gav dig ditt namn skall trösta dig.
31 Ve dem som plågade dig och gladdes åt ditt fall,
32 ve de städer där dina barn fick göra slavtjänst, ve henne som tog dina söner!
33 Ty liksom hon gladdes åt ditt fall och jublade över din förnedring, så skall hon själv få sitta övergiven och sörja.