1 Vart har din vän gått,du skönaste bland kvinnor,vart har din vän tagit vägen?Låt oss hjälpa dig att söka!
2 Min vän har gått ner till sin trädgård,till kryddsängarna.Där vallar han sin hjordoch plockar liljor.
3 Jag är min väns och han är min,han som vallar sin hjord bland liljor.
4 Du är skön som Tirsa, min älskade,ljuvlig som Jerusalem,skrämmande som stjärnornas här.
5 Vänd bort din blick,den gör mig förvirrad.Ditt hår är som en flock gettersom strömmar utför Gilead.
6 Dina tänder är som en flock tackorsom stiger ur badet,alla har tvillingar,ingen är utan lamm.
7 Som ett kluvet granatäppleskimrar din tinning bakom slöjan.
8 Sextio är drottningarna,åttio är bihustrurnaoch oräkneliga de unga kvinnorna.
9 Men hon är en enda,min duva, min fulländade,den enda för sin mor,fullkomlig för den som fött henne.Flickorna ser henne och prisar henne lycklig,hon hyllas av drottningar och bihustrur:
10 »Vem är hon som strålar som morgonrodnaden,skön som den vita månen,fullkomlig som den heta solen,skrämmande som stjärnornas här?«
11 Jag gick ner till valnötslundenför att se det knoppas i dalen,för att se om vinstocken skjutit skott,om granatträden gått i blom.
12 [---]