1 Om du ändå var min bror,som ammats vid min mors bröst!Då kysste jag dig om vi möttes på gatan,och ingen skulle ta illa upp.
2 Då förde jag dig till min mors hus,hem till henne som fostrat mig.Jag skulle ge dig kryddat vinoch saft från mina granatäpplen.
3 Mitt huvud vilar på hans vänstra arm,hans högra omfamnar mig.
4 Jag besvär er, Jerusalems döttrar:stör inte kärleken, väck den inte,förrän den själv vill.
5 Vem är hon som kommer ur öknen,lutad mot sin vän?Under äppelträdet väckte jag dig,där din mor blev havande med dig,där hon som födde dig blev havande.
6 Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,som ett sigill vid din arm.Stark som döden är kärleken,lidelsen obeveklig som graven.Dess pilar är flammande eld,en ljungande låga.
7 Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,floder kan inte svepa bort den.Om en man gav allt han ägde för kärleken,vem skulle ringakta honom?
8 Vi har en liten systersom ännu inte har fått bröst.Vad skall vi göra med vår systerden dag då friare kommer?
9 Är hon en murbygger vi ett silverkrön på den,men är hon en dörrbommar vi för den med en cederplanka.
10 Jag är en mur,och mina bröst är som torn.Men inför honommåste jag ge mig.
11 Salomo hade en vingårdi Baal Hamon.Han lämnade vingården åt väktare.Tusen siklar silverskulle frukten inbringa.
12 Men min vingård har jag här.Behåll dina tusen, Salomo,och ge tvåhundra åt väktarna!
13 Du som är i trädgården,vännerna lyssnar efter din röst,låt mig höra dig säga:
14 »Skynda, min vän,som en gasell eller en ung hjorttill de doftande bergen.«