1 Om du ändå var min bror,som ammats vid min mors bröst!Då kysste jag dig om vi möttes på gatan,och ingen skulle ta illa upp.
2 Då förde jag dig till min mors hus,hem till henne som fostrat mig.Jag skulle ge dig kryddat vinoch saft från mina granatäpplen.
3 Mitt huvud vilar på hans vänstra arm,hans högra omfamnar mig.
4 Jag besvär er, Jerusalems döttrar:stör inte kärleken, väck den inte,förrän den själv vill.
5 Vem är hon som kommer ur öknen,lutad mot sin vän?Under äppelträdet väckte jag dig,där din mor blev havande med dig,där hon som födde dig blev havande.
6 Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,som ett sigill vid din arm.Stark som döden är kärleken,lidelsen obeveklig som graven.Dess pilar är flammande eld,en ljungande låga.
7 Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,floder kan inte svepa bort den.Om en man gav allt han ägde för kärleken,vem skulle ringakta honom?