1 Israel var en frodig vinstock,dignande av druvor.Ju mer frukt han bar,desto fler altaren byggde han.Ju rikare hans land blev,desto ståtligare stoder reste han.
2 Deras hjärtan var falska,nu får de sona sin skuld:Herren skall bryta ner deras altarenoch krossa deras stoder.
3 Nu måste de säga:»Vi har ingen kung,ty vi fruktade inte Herren.Och kungen, vad kan han göra för oss?
4 Tala vitt och brett,svära ve och förbannelse,sluta fördrag!«Som giftigt ogräsur åkerns fårorspirar domen.
5 Samariens invånare skall ängslasför Bet Avens kalv,folket hålla sorgehögtid över den,avgudaprästerna klaga,ty deras härlighet är bortförd.
6 Också den skall släpas till Assyriensom tribut åt storkonungen.Skam får Efraim bära,Israel skall stå med skamför sin gudabilds skull.
7 Samarien går under,dess kung är som ett spån på vattnet.
8 Ondskans offerplatser läggs öde— denna Israels synd.Törne och tistel skall växapå deras altaren,och de skall säga till bergen: »Dölj oss!«och till höjderna: »Fall över oss!«
9 Israel har syndatsedan den gången i Giva.Så har de fortsatt.Men kriget skall nå dem i Giva.Mot de onda
10 kommer jagför att tukta dem,och folken samlas mot demnär de straffas för sitt dubbla brott.
11 Efraim var en kviga,van och villig att tröska.Jag skonade hennes lena hals,men nu skall Efraim selas på,Juda skall plöja,Jakob skall harva.
12 Så er sådd i rättfärdighet,skörda efter kärlekens lag,bryt er ny mark.Det är dags att vända sig till Herren,för att han skall kommaoch låta rättfärdighet regna över er.
13 Ni har plöjt orättfärdighet,ni har skördat ondska,ni har ätit lögnens frukt.Ni har litat på era stridsvagnaroch era många krigare.
14 Stridslarm skall höras bland ert folk,och alla era fästen skall härjas,som då Shalman härjade Bet Arbelnär kriget komoch mödrar krossades med sina barn.
15 Så skall jag göra mot er, Israels folk,för er stora ondskas skull.När dagen gryrär det ute med Israels kung.