2 Men ju mer jag kallar på dem,desto mer går de bort från mig.De offrar åt baalsgudarnaoch tänder offereld åt belätena.
3 Ändå var det jag som lärde Efraim gåoch jag som tog dem i mina armar,men de förstod inte att jag botade dem.
4 Med trofasthetens band drog jag dem,med kärlekens rep.Jag var som densom lyfter upp ett barn till kinden.Jag böjde mig ner och gav dem att äta.
5 De skall vända tillbaka till Egypten,och Assyrien skall regera över dem,ty de vägrar att vända tillbaka till mig.
6 Svärdet skall svingas i deras städeroch förgöra deras orakelpräster,förtära allt för deras ränkers skull.
7 [---]
8 Hur skulle jag kunna släppa dig, Efraim,överge dig, Israel,göra med dig som med Admaoch behandla dig som Sevojim?Mitt hjärta är i uppror,all min medkänsla väcks.