1 När Efraim talade bävade man,han var en furste i Israel.Men han drog på sig skuld genom Baaloch han dog.
2 Nu fortsätter de att synda.De har gjutit sig gudabilder,gjort avgudar av sitt silver efter bästa förmåga,hantverkares alster alltihop.Till dem skall ni offra, säger de.Människor kysser kalvar!
3 Därför skall de bli som morgondimman,dagg som snabbt försvinner,agnar som blåser bort från tröskplatsen,rök ur ett fönster.
4 Men jag är Herren, din Gud,ända från Egypten.Du känner ingen annan Gud än mig,ingen kan rädda utom jag.
5 Det var jag som vallade dig i öknen,i torkans land.
6 När de betade blev de mätta,de blev mätta och övermodiga,och därför glömde de mig.
7 Då blev jag som ett lejon mot dem,jag lurar som en leopard vid vägen.