9 De har sjunkit i djupt fördärvsom den gången i Giva.Han minns deras brott,han straffar deras synder.
10 Som druvor i öknenfann jag Israel,som tidig frukt på fikonträdet— den allra första —såg jag era fäder.Men när de kom till Baal-Pegorvigde de sig åt skamguden.De blev lika vidrigasom den de älskade.
11 Efraims ära flyger bort som en fågel,ingen skall föda, ingen vänta barn,ingen bli havande.
12 Och de barn de hartar jag ifrån dem,ingen blir kvar.Ja, ve över demnär jag lämnar dem.
13 [---]Efraim skall få ledasina egna barn till bödeln.
14 Ge dem, Herre, vad de skall ha!Ge dem ofruktsamma skötenoch förtorkade bröst!
15 Allt ont de gjorde i Gilgalfick mig att hata dem.För deras onda gärningars skullskall jag driva dem ut ur mitt hus.Jag kan inte älska dem mer,alla deras furstar är upprorsmän.