1 Holofernes sade till henne: »Var lugn, kvinna, bli inte rädd. Jag har aldrig gjort något ont mot en människa som valt att tjäna Nebukadnessar, hela jordens konung.
2 Vad ditt folk beträffar, som bor här bland bergen, skulle jag inte ha lyft min lans mot dem heller om de inte hade skymfat mig. De har själva dragit detta över sig.
3 Men säg mig nu varför du har flytt från dem och kommit till oss. Det skall bli din räddning att du kom hit — var lugn, du skall få behålla livet, både i natt och i fortsättningen.
4 Ty här finns ingen som skall göra dig något för när, utan man kommer att behandla dig väl, som man gör med min herre kung Nebukadnessars tjänare.«
5 Judit svarade: »Lyssna till din ödmjuka tjänarinna, låt mig framföra mitt ärende till dig. Jag skall inte ljuga för dig i natt, herre.