1 Judit föll ner på sitt ansikte, strödde aska på huvudet och blottade säcktyget som hon var klädd i, och i samma stund som den kvällens rökelseoffer bars fram i Guds hus i Jerusalem ropade hon högt till Herren:
2 Herre, min fader Simons Gud,du som satte svärdet i handen på honom,så att han kunde ta hämnd på främlingarna,de som skändligen lossade den unga kvinnans gördeloch skamligen blottade hennes kroppoch nesligen besudlade hennes sköte!Du hade sagt: »Sådant får inte ske« —och likväl gjorde de det.
3 Därför utlämnade du deras hövdingar åt döden,och den bädd som blygts över deras sveklät du nu blodas ner genom svek.Du dräpte slavar och härskare om varandra,dräpte härskarna där de satt på sina troner.
4 Du lät deras hustrur bli krigsbyteoch deras döttrar föras bort i fångenskapoch allt vad de ägde delas av dina älskade söner,som brann av samma iver som duoch vämjdes vid dådet mot deras blodsförvantoch kallade dig till hjälp.Gud, min Gud, hör också min bön, en änkas bön!
5 Ty det var du som lät detta ske,liksom allting före och efter,det som är och det som skall komma har du tänkt ut,och som du har tänkt, så blir det.
6 De händelser du har bestämtstiger fram och säger: »Här är vi!«Dina vägar är fastlagda,och ditt domslut kan vi motse med förtröstan.
7 Här står assyrierna med sin väldiga armé:de yvs över sina hästar och ryttare,de stoltserar med sina kraftfulla soldater,de litar till sköld och spjut, till båge och slunga,men de inser inte att du är Herren,han som avgör striden —
8 Herren är ditt namn.Slå ner deras kraft med din styrkaoch krossa deras makt i din vrede,ty de har för avsikt att skända ditt tempel,besudla den boning som hyser ditt härliga namnoch med sina svärd hugga av ditt altares horn.
9 Se deras övermod,släpp lös din vrede över deras huvuden,låt min hand, en änkas hand,få utföra det stordåd jag föresatt mig.
10 Dräp både slav och herre, härskare och tjänare,med hjälp av mina läppars list,låt deras storhet krossas av en kvinnas hand.
11 Ty din makt beror inte på stora arméer,ditt välde inte på starka kämpar.Nej, du är de förtrycktas Gud,du är de svagas hjälpare,de kraftlösas försvarare,de uppgivnas beskyddare,en räddare för dem som är utan hopp.
12 Ja, hör min bön, du min faders Gud,du som är Israels arvlands Gud,du som råder över himlarna och jorden,du som har skapat alla vattenoch som härskar över hela din skapelse:
13 låt mina listiga ord skada och sargadem som välvt onda planer mot ditt förbund,mot ditt heliga hus, mot Sions berg,mot huset som dina söner fått i sin ägo.
14 Ge insikt åt hela ditt folk med alla dess stammar,så att de förstår att du är all makts och styrkas Gudoch att ingen utom du är Israels beskyddare.